Redan i mitten på 70 talet började jag titta på King Charles. Jag var i kontakt med några av dåtidens uppfödare i Sverige och fick information. På den tiden brevväxlades det   .  1976 var det nära att det hade blivit en valp, men då var det svårt att få tag på så då blev det Amerikansk Cocker istället. Jag var ändå med i rasklubben under åren och kollade in rasen på SKK utställningar. Köpte böcker och läste allt jag kom över om rasen. Det skulle dröja ända fram till 2012 innan det blev en King Charles, nästan 40 år efter det jag fastnade för rasen första gången. I nuläget finns det 2 ljuvliga tikar här hemma. Det är Lady Beauty's Queen Hyacinth, döpt efter min favorit Hyacinth Bucket, och hennes dotter Funny Farms Queen of Heaven, båda black/tan. Hyacinth är dräktig och ska få bäbisar i april och dottern "Daisy" ska paras i sommar. Min dotter Melinda har också fastnat för rasen och har 3 pojkar för närvarande, 2 ruby och 1 tricolour.

Tänker på Karin Boye's fina dikt

"Ja visst gör det ont när knoppar brister. Varför skulle annars våren tveka? Varför skulle all vår heta längtan bindas i det frusna bitterbleka? Höljet var ju knoppen hela vintern. Vad är det för nytt, som tär och spränger? Ja visst gör det ont när knoppar brister, ont för det som växer och det som stänger."

I år tycker jag verkligen att våren har tvekat, någon har antytt att det är Postnord som levererar våren i år. I går hade vi en fantastisk vårdag med strålande sol. I morse vaknade jag till snöväder, men nu har det övergått till sol igen. Massor av blöt snö som tinar och alla pälshundar som ska ut med jämna mellanrum. 

Idag har jag jobbat 2 pass på spålinjen. Ett jobb som passar mig bra för jag får jobba hemifrån och slipper lämna hundarna. Oftast spår jag med min egna tarotlek som jag skapade med hjälp av en konstnärlig vän som kunde få ner det jag tänkte ut. En tarotlek med olika hundraser som ska förstärka kortens betydelse. 

Dax att ta ut hundarna i blötan igen.